Tillsammans är vi starka (2)

Sagan om lejonet och de tre tjurarna

 

 

Det var en gång tre tjurar som bodde tillsammans, en vit tjur, en svart tjur och en röd tjur.

En dag letade ett hungrigt lejon efter mat och fick då syn på de tre tjurarna som betade tillsammans på en äng.  Lejonet insåg att han inte kunde attackera alla tre medan de höll ihop.

Så han tänkte ut en plan…

Han väntade tills den vita tjuren avlägsnade sig lite från de andra två och gick fram till den svarta och den röda tjuren. Han sade till dem att han var mycket våldsam och kraftig och om de lät honom äta den vita tjuren så skulle han lämna dem båda i fred.

De två tjurarna, för att rädda sig själva lät lejonet äta den vita tjuren.

Tiden gick och lejonet blev hungrigt igen. Han kom då till den röda tjuren. Han sade att han var hungrig och våldsam. Så om den röda tjuren lät honom äta den svarta tjuren så skulle han lämna honom i fred.

Den röda tjuren gick då med på att låta lejonet äta den svarta tjuren.

Efter ett tag kände sig lejonet hungrigt igen. Han kom till den röda tjuren som nu var ensam kvar och sade till honom att nu var det hans tur att bli uppäten.

 Då skrek den röda tjuren:

”Sannerligen blev jag uppäten den dag den vita tjuren blev uppäten!”

Annons

Tillsammans är vi starka (1)

Ensam är svag

 

 

För länge sen fanns det en gammal man som bodde tillsammans med sina fyra söner.
En dag lade mannen en bunt pinnar på golvet och bad sina söner att bryta sönder bunten med pinnarna.

I tur och ordning försökte sönerna en efter en att bryta sönder pinnarna. De använde alla knep, men ingen av dem klarade av att bryta sönder pinnarna.

Fadern knöt då upp snöret och bad sedan sönerna att ta en pinne var och försöka bryta sönder den. Det gick snabbt och lätt.

Då sade sönerna:
– Fader min, det är väl inte svårt att bryta sönder pinnarna en i taget.

Fadern svarade:
– Just det! Då vet ni hur lätt det var att bryta sönder en ensam pinne medan flera pinnar tillsammans var omöjligt att bryta.  Den ensamma pinnen var svag och kunde lätt besegras. Därför vill jag att ni, mina söner, håller ihop. För när ni är tillsammans är ni oslagbara!

Allt är för ditt eget bästa(2)

När din koja brinner

 

Den enda överlevande efter ett skeppsbrott hade spolats upp på en liten obebodd ö. Han bad febrilt till Allah att rädda honom. Varje dag spanade han över horisonten för att få hjälp, men ingen tycktes komma till hans räddning.

Utmattad lyckades han till slut bygga en liten koja av drivved för att skydda sig från naturens element och för att förvara sina få ägodelar. Men så en dag, efter att ha spanat efter mat, kom han hem bara för att hitta sin lilla koja i brand, och rök slingrade sig upp i skyn. Det värsta hade hänt … allt var förlorat! Han blev slagen av sorg och ilska.

 ”O Allah!, varför händer det här mig?” grät han.

Tidigt nästa dag väcktes han av ljudet av ett fartyg som närmade sig ön. Det hade kommit för att rädda honom.

 ”Hur visste ni att jag var här?” frågade den trötta mannen sina räddare.

”Vi såg din röksignal!” svarade de.

 

* * * * * * * * * * * * * * *

 

Kom ihåg, nästa gång när något ont händer dig så finns det kanske något gott i det ….Om din lilla stuga brinner ner till grunden så förlita dig till Allah (swt) och var nöjd med det. Se en möjlighet i varje svårighet och kom ihåg att efter varje svårighet kommer en lätthet.

Profeten (saws) har sagt:

”Vad underbar en troendes angelägenhet är! Det finns gott i alla hans angelägenheter, och detta gäller inte för någon annan än en troende . Om något gott händer honom är han tacksam och det är bra för honom. Och om något ont händer honom har han tålamod och det är bra för honom”. [Muslim]

Allt är för ditt eget bästa(1)

En kung hade en klok minister. Vad som än hände så sade ministern att detta var kanske för ens eget bästa. När kungen en dag råkade skära av en bit av fingret sade ministern även då: Det här är kanske för ditt eget bästa.

Kungen blev rasande och satte genast ministern i fängelse men även om fängelsedomen sade ministern att det kanske var för hans eget bästa. 

 Några dagar senare, gick kungen ut på jakt och gick vilse i skogen. Han blev tillfångatagen av några män som tillhörde ett stamfolk i området. De tog kungen med sig för att ge honom som offer till stammens gudinna. Men när de upptäckte att han hade ett skadat finger släppte de honom. För en person med en kroppslig defekt dög inte som offer till deras gudinna. Kungen var tacksam att hans liv räddades av hans skadade finger och han kom genast ihåg ministerns ord.  Kungen släppte genast ministern ur fängelset och frågade honom:

 ”Jag vet att mitt skadade finger räddade mitt liv, men det jag har svårt att begripa är vad det goda var i fängslandet av dig då du sade att det kanske var för ditt eget bästa.

Ministern svarade:

Det räddade mitt liv! Om jag inte hade varit i fängelset, skulle jag ha varit med dig och de skulle ha tagit mig och offrat mig i stället för dig!

* * * * * * * * * * * * * * *

 { Men det kan hända att något är er förhatligt och [ändå] är detta ett gott för er; och det kan hända att ni älskar något och [ändå] är detta ett ont för er – Gud vet, men ni vet inte}.

Koranen [2:216] 

[2:216]   وَعَسَى أَن تَكْرَهُواْ شَيْئًا وَهُوَ خَيْرٌ لَّكُمْ وَعَسَى أَن تُحِبُّواْ شَيْئًا وَهُوَ شَرٌّ لَّكُمْ وَاللّهُ يَعْلَمُ وَأَنتُمْ لاَ تَعْلَمُونَ

 Det är en integrerad del av en muslims iman att tro att allt som Allah (swt) väljer för en, ont eller gott, glädje eller sorg, är till ens fördel. Händelser behöver inte alltid ha de positiva eller negativa betydelser som de till en början kan tyckas ha.

När något händer oss vare sig vi gillar det eller inte vet vi inte hur det kommer att visa sig i slutändan. Kanske en förlust, ett misslyckande eller en sorg som vi hatar och ogillar är ändå bra för oss och en glädje, en vinst eller en framgång som vi gillar och tycker vara bra för oss kan det i slutändan vara dåligt för oss. Det är bara Allah som vet.

Vi ska alltid vara nöjda och tacksamma för allt som Allah har bestämt för oss.

Hål i staketet

 

Det var en gång en pojke som lätt blev arg. Hans pappa gav honom en påse full med spikar och sa till honom att varje gång han blir arg ska han gå bakom huset och slå i en spik i staketet.
Första dagen slog pojken in 37 spikar.
För varje dag som gick lärde han sig att behärska sig mer, och allteftersom veckorna gick blev det färre spikar i staketet.

Efter några veckor lärde han sig kontrollera sin vrede och antalet islagna spikar minskade hela tiden.
Han märkte att det är lättare att behärska sin vrede än att slå in spikar i staketet.

Slutligen kom den dagen då pojken inte blev arg en enda gång.
Han sa det till sin pappa och denne föreslog honom att dra ut en spik från staketet varje dag han inte alls blev arg .
Dagarna gick tills den dag  pojken kunde tala om för sin pappa att det inte fanns en enda spik kvar i staketet.

 Hans pappa tog då honom i handen , och ledde honom till staketet.
Där sa han till honom:

 ”Det var bra gjort, min son, men titta på alla dessa hål. Det här staketet blir aldrig mera som det har varit.  När du säger något I vredesmod lämnar det just sådana här ärr.. som om du skulle sticka in en kniv i en människa och dra ut den igen.”

 ”Det spelar ingen roll, hur många gånger du ber om förlåtelse, skadan är redan skedd.  En skada orsakad av ett ovänligt ord gör lika ont som ett fysiskt slag. ”

 

Tillhör du också de som när de blir arga har det svårt att bära det inom dig, så skriker du ut din ilska utan att tänka på konsekvenserna? Man tänker inte alls på vad man säger på grund av att man kokar inombords vid tillfället men när känslorna dämpats dagen efter så kanske man ångrar  sig. Men det som är sagt kan tyvärr inte tas tillbaka. Det är likadant med det man skriver i brev, email, forum och liknande.  Det skrivna ordet (och det sagda) går inte att sudda ut. Det kommer att finnas där kanske för alltid. Om man bara hade kunnat vänta med att öppna munnen…

I Koranen liksom i otaliga hadither framhålls hur viktigt det är att behärska sin vrede och kontrollera tungan.

{De som ger åt andra såväl i välfärdens dagar som i tider av brist och som lägger band på sin vrede och förlåter sina medmänniskor – Gud älskar dem som gör det goda och det rätta.} Koranen  [3:134].

Profeten (saws) har sagt:

”Den som garanterar mig det han har mellan sina käkar (dvs tungan) och sina ben (dvs hans privata delar); honom garanterar jag paradiset.”

 Profeten (saws) sade också:

”Låt den som tror på Allah och den Yttersta dagen tala väl eller tiga.”

 Rapporterad av al-Bukhari och Muslim från Abu Hurayrah, från Abu Musa som berättade att profeten (saws) sade:

”En Muslim är den vars tunga och hand andra Muslimer går säkra för.”

 Så vakta din tunga och tänk innan du säger något!

 

Döm inte en bok efter omslaget! (2)

Fyra årstider av ett träd

Det var en man som hade fyra söner. Han ville att hans söner skulle lära sig att inte döma saker för snabbt. Så han skickade dem på var sitt uppdrag. De fick gå och titta på ett päronträd som låg en bra bit bort.

Äldsta sonen gick på vintern, den andra på våren, den tredje på sommaren och den yngste sonen på hösten. När de alla hade gått och kommit tillbaka, kallade pappan dem tillsammans för att beskriva vad de hade sett. Den äldsta sonen sa att trädet var fult, grenarna böjda och vridna. Andra sonen sade att han  sett ett träd som var täckt med gröna knoppar och trädet var hoppingivande. Den tredje sonen höll inte med, han tyckte att trädet hade blommor som luktade så gott och som såg så vackert ut och det var den mest graciösa sak han någonsin sett. Den sista sonen höll inte med de andra, han sa att trädet var moget och bar många frukter och att det var fullt av liv.

Mannen förklarade då för sina söner att de alla hade rätt, eftersom de bara hade sett en årstid var i trädets liv. Han berättade då för dem att man inte kan döma ett träd efter bara en årstid/säsong, eller döma en person, eller en sak efter en första blick eller träff.

Man kan bara döma när man har sett alla sidorna och inte bara en sida hos en person.

Döm inte en bok efter omslaget!(1)

”Döm inte en bok efter omslaget”  är ett engelskt talesätt som innebär att man inte ska  döma en person eller bedöma värdet av något baserande på utseendet.  Man kan inte få en klar bild av hur någon är som person efter att ha sett hur personen ser ut.

Man kanske skaffar sig en snabb bild av hur personen kan tänkas vara vid första mötet men detta är inte tillräckligt, för en människa är inte bara ett ytligt utseende.  

Vissa säger att första intrycket är väldigt viktigt, men sanningen är att det är mindre viktigt då det inte säger så mycket om en persons inre, identitet och karaktär.

I dagens samhälle måste man tydligen se bra ut. Överallt ser man utseendefixeringen. Men islam sätter stor vikt vid det inre.  Gott moraliskt beteende och rätt uppförande är det som har den största betydelsen.

Abu Hurayrah återberättar att Profeten (frid och välsignelser vare över honom) sade:

”Allah tittar inte på era kroppar och era yttre framträdanden, men Han tittar på era hjärtan.”

(Muslim).                                  

Det viktigaste är alltså det som finns i våra hjärtan.

Så  ”Döm inte boken efter omslaget”, det är insidan (innehållet) som räknas!

 

Ärlighet

En kvinna tog sin son med sig till en  rättfärdig shejkh (lärd).

 Hon sade till Shejkhen:

”Min son äter för mycket sötsaker. Jag har sagt åt honom gång på gång att det är skadligt, men han lyssnar inte på mig. Så jag ber er vänligen att råda honom.”

Shejkhen svarade kvinnan:

”Kom tillbaka till mig med din son om några dagar så ska jag hjälpa dig.”

När damen återvände några dagar senare pratade Shejkhen då med pojken om att det är skadligt att äta för mycket sötsaker och gav honom några allmänna råd. Shejkhens elever som befann sig hos honom och hörde hans svar blev förvånade.
Eftersom Shejkhen hade bett damen att återvända inom några dagar trodde de att Shejkhen hade bett om lite tid så att han kunde förbereda någon speciell åtgärd och inte bara ge allmänna råd som han gjorde.

Eleverna frågade därför Shejkhen om motiven bakom hans handlande. Shejkhen svarade:

”Orsaken till mitt agerande är att jag själv också äter för mycket sötsaker så när kvinnan kom med den unge pojken kom jag på att jag borde ta itu med min egen dåliga vana först innan jag kan be pojken göra det. Jag behövde därför några dagar för att ge upp denna dåliga vana och då kan jag med gott samvete be pojken att sluta med det.”

 Ärlighet i islam:

Ärlighet är en av de största av alla moraliska dygderna. Ärlighet är en generell term som täcker ett brett spektrum av egenskaper.  Det gäller att tala sanning, uppriktighet i arbete, hålla sitt ord och vara uppriktig med sig själv och andra.

Någon lär ha sagt att för att ärlighet ska vara sann så måste den finnas (dvs. den speglas) i de ord som man talar.

En persons gärningar är ärliga bara när hon/han i praktiken gör det hon/han säger med ord. Vi måste vara ärliga när vi ger råd till andra, ärliga med oss själva först och med den vi ger råd sedan. 

Följande två verser i Koranen talar om vikten av överensstämmelsen mellan handling och ord.

{ TROENDE! Varför säger ni ett och gör ett annat? Det är djupt förhatligt för Gud att era ord inte överensstämmer med era handlingar! }

As-Saff [61:2-3]

Årets bästa dag-Arafadagen

Profeten säger i en hadith, återberättad av Imam muslim,

”att fasta under Arafas dag, belönas av Allah genom att det föregående samt det kommande årets synder förlåts”.

Glöm inte att fasta imorgon,för Arafa dagen är den bästa av alla årets dagar hos Allah(swt).

Frukten av Gudsfruktan(3)

Mjölken

Abdullah ibn Zayd ibn Aslam, berättade från sin far, från hans farfar, som sade:

”Jag följde med Umar ibn al-Khattab i hans nattliga inspektionsrunda i Medina när han kände sig trött så lutade han sig mot en vägg (för att vila).  Det var mitt i natten, och (vi hörde) en kvinna (inifrån huset bredvid) säga till sin dotter:

”Gå upp, min dotter och blanda mjölken med vatten.”

Flickan sade: ”Moder, har ni inte hört dekretet av Amir al-Mu’minin (de troendes ledare) idag? ”

Modern sade: ”Vad var det ?”

Flickan sade:” Han lät någon att tillkännage i hög röst att mjölk inte ska blandas med vatten. ”

Modern sade då: ”Stig upp och blanda mjölken med vatten, du är på ett ställe där Umar inte kan se dig.”  

Flickan sade då till sin mor:  ”Men hur kan jag lyda Honom (Allah) offentligt och vara olydig mot Honom privat?”

Umar hörde detta och sade till mig:” Aslam, gå till det huset och se vem denna flicka är, och vem det var hon talade med, och om hon är gift.”

Så jag gick till det huset och fick veta att flickan var ogift, den andra kvinnan var hennes mor och ingen av dem hade en man.

Jag kom tillbaka till Umar och berättade vad jag hade fått reda på. Då samlade han sina söner och sade till dem:  ”Vill någon av er gifta sig, så jag kan ordna det?  Hade jag själv önskan att gifta mig så skulle jag ha varit den första att gifta mig med denna unga kvinna .”

Abdullah sade:” Jag har en fru.” 

Abd al-Rahman sa:” Jag har en fru.”

Asim sa:” Jag har ingen fru, så låt mig gifta mig med henne”.  

Umar ordnade så att han gifte sig med henne. Hon gav honom en dotter, som växte upp och blev mamma till Umar ibn AbdulAziz (Må Allah vara nöjd med dem).

Umar ibn AbdulAziz var en av de umayyadiska kaliferna. Han räknas av många som den femte kalifen av de fyra rätt vägledda kaliferna, Abu Bakr, Umar, Osman och Ali (Må Allah vara nöjd med dem) för den rättvisa som var känd för.

Tänk, vilken känsla av medvetenhet som islam hade implanterat i hjärtat på denna unga kvinna.  Hon var rättfärdig och uppriktig i alla sina handlingar, både offentligt och privat, eftersom hon trodde att Allah (SWT) var med henne hela tiden och att Han såg och hörde allt.

Detta är sann tro, och dessa är effekterna av denna tro, som hjälpte henne att uppnå denna höga nivå av taqwa (Gudsfruktan). En av de omedelbara belöningar som Allah (SWT) skänkte henne var detta välsignade äktenskap, vars frukt var den femte  rätt vägledda Kalifen, Umar ibn AbdulAziz ( Må Allah vara nöjd med honom). 

Aqidan (tron) i denna sanna muslimska kvinna är ren och klar, inte angripen av någon fläck av okunnighet, illusion eller vidskepelse.  Denna Aqida bygger på tron på Allah (SWT) den Ende, den Högste, den Evige, som kan göra allt, som har kontroll över hela universum, och till Honom måste alla återvända.

{Säg: ”Vem är Herren över de sju himlarna och Herren till härlighetens och allmaktens tron?” De kommer att svara: ”Allah.” Säg: ”Fruktar ni [Honom] inte?}  Koranen [23:86-87]

 {Trodde ni att Vi skapade er för nöjes skull och att ni inte skulle föras tillbaka till Oss?}Koranen [23:115]

En sådan tro ökade denna muslimska kvinnas karaktär i styrka, förståelse och mognad, så att hon kunde förstå detta jordiska liv som det verkligen är, nämligen en plats för testning vars resultat kommer att ses på den dag som säkert kommer.

Frukten av Gudsfruktan(2)

Äpplet

Det berättas att under det första Hijri- århundradet fanns en gudfruktig ung man som ägnade sig åt studier på heltid, men han var fattig ..

En dag var han hungrig och gick ut för att hitta något att äta, han gick förbi en fruktträdgård, som var fylld med äppelträd.

En gren till ett av äppelträden hade böjt sig utåt över staketet. Han såg ett äpple hängande på grenen och tänkte äta detta äpple för att stilla sin hunger. Ingen ser mig, tänkte han, och det kommer ju inte heller att påverka eller minska frukterna i trädgården, sade han till sig själv. Det är ju bara ett äpple… Han plockade äpplet och åt upp det.

När han återvände till sitt hem började han ångra det han gjorde och plågades av ångest och samveteskval. Hur kunde jag äta det äpplet, det var ju någon annans egendom, inte min, sade han inom sig. Och han åt det utan att be dess ägare om tillstånd?!

Dagen efter gick han och letade efter ägaren till trädgården tills han hittade honom. Då sade den unga mannen till honom: Igår drabbades jag av en stor hunger och åt ett äpple från din trädgård utan din kännedom och jag är här nu för att be dig om att förlåta mig. Mannen sade: Jag kommer inte att förlåta dig och på domens dag kommer jag att kräva min rätt av dig.

 

Den unga mannen blev rädd och började gråta. Han bad gång på gång mannen att förlåta honom, och sade till honom:

Jag är redo att göra vad du vill av mig bara att du förlåter mig. Men mannen var bestämd och ville inte förlåta honom och lämnade honom och gick in i sitt hus. Den unga mannen följde honom och fortsatte sin bedjan men mannen var bestämd i sin vägran att förlåta honom.  

Han stannade vid mannens hem, och när mannen kom ut lite senare såg han den unga mannen fortfarande stående utanför huset med tårar i ögonen.

Den unge mannen sade då till trädgårdens ägare: jag är redo att arbeta som bonde i din trädgård utan lön för resten av mitt liv eller göra det du vill att jag ska göra, men att du bara förlåter mig …

Trädgårdens ägare funderade nu en stund, och sedan sade: Min son, jag är nu redo att förlåta dig men på ett villkor. Den unga mannen hurrade av glädje och frågade: Vad har du för villkor?

Mannen sade: villkoret är att du gifter dig med min dotter!

Och han fortsatte: men min dotter är blind, döv och stum, och hon är dessutom förlamad och kan inte gå. Jag har länge letat efter en man som jag kan lita på och som accepterar henne som hon är. Accepterar du nu mitt villkor är jag beredd att förlåta dig. Den unga mannen fick en chock av detta hårda villkor och började tänka på den knipa som han hade hamnat i. kan han leva med en kvinna med alla dessa sjukdomar, särskilt som han fortfarande är i början av livet?

Hur kan hon ta hand om hemmet och familjen med dessa funktionshinder?

Men han sade till själv säger: Om jag har tålamod med henne i detta liv, så kan jag bli av med problemet med äpplet!

Han gick sedan till trädgårdens ägare och sade till honom: Jag har bestämt mig att acceptera ditt villkor och gifter mig med din dotter. Jag ber Allah att belöna mig efter min avsikt och kompensera mig med något bättre.

Då sade trädgårdens ägare: Nästa torsdag har vi då din bröllopsfest i huset.

När det var torsdag kom den unga mannen motvilligt med långsamma steg, han drog fötterna efter sig som om han var på väg till en sorgehögtid.. inte som en man som är på väg till sitt bröllop.

Efter vigseln hade flickans far ett samtal med honom och sedan sade han: Min son! Nu kan du gå in till din fru, må Allah välsigna er och ert liv tillsammans och göra så att ni får det bästa livet tillsammans ..

Mannen tog då hans hand och tog honom till det rum där hans dotter finns. När han öppnade dörren trodde han inte sina ögon. Han såg en kvinna som var vackrare än månen, tänkte han. När hon såg honom reste hon sig och kom fram till honom. Han blev chockad av se att hon kunde gå. Han tittade på henne och tänkte: vilken skönhet… och hennes långa hår som ligger över axlarna som silke… Hon sade: Assalamu alaikum. Han blev ännu mer förvånad: Hon ser också! Och pratar dessutom. Men varför sade hennes pappa allt det där om henne?

 

 När hon såg hur förvånad han hade blivit och förstod vilka tankar som snurrade i hans huvud sade hon till honom: Min pappa sade att jag var blind eftersom jag inte låter mina ögon se något som är haraam (otillåtet enligt islam), och han sade att jag var stum eftersom jag aldrig säger något som är haraam och döv eftersom jag inte lyssnar på något som är haraam. Och Han sade att jag är förlamad och inte kunde gå eftersom jag aldrig tar ett steg mot något som är haraam.

 Hon fortsatte: Jag är enda barnet till min pappa och han har letat efter en rättfärdig man för mig och när du kom till min pappa och bad honom förlåta dig för ett äpple, sade min far då: den som är rädd för att ha ätit ett äpple kommer att frukta Allah i hans liv som make till min dotter och kommer att bli rädd om henne.

 Jag gratulerar både mig själv och min pappa att ha dig som min man.

 Ett år senare födde denna unga hustru en pojke. Vet ni vem som var denna pojke och vad han blev senare? Han var en av de stora män som vår umma har haft..
Han var imam Abu Hanifa som vi alla känner till.

Allah den upphöjde säger i surat Attalaq (skilsmässan):

”Och för den som fruktar Allah visar Allah en utväg ur (svårigheter) och ger honom uppehälle på ett sätt som han inte kan förutse”

[Surah At-Talaq: 2-3]

 (وَمَن يَتَّقِ اللَّهَ يَجْعَل لَّهُ مَخْرَجًا وَيَرْزُقْهُ مِنْ حَيْثُ لَا يَحْتَسِبُ)

 

Frukten av Gudsfruktan(1)

Granatäpplet

En gång i tiden blev vakten i en trädgård tillfrågad av ägaren till trädgården för att gå och plocka ett granatäpple åt honom som smakar sött.
Vakten gick iväg och kom tillbaka med ett som sedan visade sig vara surt. Trädgårdens ägare blev arg på sin vakt och sa: ”detta var surt, jag vill ha ett sött granatäpple! ”

Vakten går återigen och kommer tillbaka med ett annat granatäpple som visar sig vara surt, igen.

 Detta scenario upprepar sig tre gånger varefter trädgårdsägaren säger besviket till vakten:

”du har vaktat min trädgård i ett helt år nu. Kan du fortfarande inte skilja på ett surt och sött granatäpple? ”

Vakten svarar:

 ”när du anställde mig, bad du mig att vakta dina frukter, men du gav mig inte tillåtelse att smaka dem … hur kan du då förvänta dig att jag vet hur de smakar?”

 Ägaren till trädgården blev förvånad av denna enkla människas beteende och hans pålitlighet, och erbjöd honom att gifta sig med hans dotter, och vakten accepterade det med glädje.

 Vet du vad frukten av detta äktenskap blev?

Jo, den ärliga mannen och hans hustru fick en son som växte upp och blev ingen annan  än den stora tabi’i (*) Abdullah ibn al-Mubarak, en av de första akademiker denna Ummah har haft och som var känd för sin kunskap, Fiqh, litteratur, grammatik, språk, zuhd, vältalighet, poesi  och mod.

 

(*) Tabi’i :  andra generationens muslimer som följde efter sahaba.

Girighet

De tre vännerna och skatten

 

Det var en gång för länge sedan tre vänner som var ute och vandrade på en väg. Plötsligt hittade de en skatt. Men de var så hungriga att de kom överens om att någon av dem skulle gå till byn och köpa mat innan de gjorde något med skatten. Så en av dem gick till byn för att köpa mat. När han lämnade de andra två sade han till sig själv att han skulle lägga gift i maten för att döda sina två vänner och på så sätt behålla skatten  för sig själv. Samtidigt kom de andra två överens om att döda sin vän när han kom tillbaka från byn och då blir skatten bara för de två att dela på.

När deras vän kom tillbaka dödade de honom direkt och sedan åt de den förgiftade maten och dog båda två. Så ingen fick skatten på grund av deras girighet.

”I sanning, människan skapades otålig och lättretlig när det onda rör vid honom och girig när det goda rör vid honom, utom de som är hängivna till bönen och som förblir konsekventa i sina böner…”  (Koranen 70:19-23)

Tre av dina fingrar pekar tillbaka mot dig

En man och hans fru flyttade in i ett nytt hus. Tidigt en morgon, medan de åt frukost i köket, tittade hustrun ut genom fönstret och såg grannens nytvättade kläder som de hade hängt upp på tvättlinan. Hon märkte att kläderna var så smutsiga och dåligt tvättade.

Hon sa till sin man: ”Titta älskling! Vår granne vet inte hur man tvättar kläder. Kläderna ser så smutsiga ut. Jag undrar om hon ens använder tvättmedel.

Dag efter dag, gjorde hon samma kommentarer.

”Jag kan inte fatta hur hon låter sin familj bära sådana här smutsiga kläder.”

Flera veckor senare  , när hon tittade ut genom fönstret,  såg hon att grannens kläder var rena och fläckfria. Hon blev så förvånad och påkallade sin man och sade: ”Kolla älskling, hon har äntligen lärt sig tvätta!  Jag undrar vad som har hänt.

Mannen sade med ett leende: ”Älskling! Jag gick upp tidigt i morse och rengjorde vårt fönster.”

Kritiskt sinnade människor visar medvetet eller omedvetet sitt missnöje med andra och med vad de gör. Många av oss  kritiserar, både till höger och vänster. Oavsett vad de andra gör så är det de gör  alltid fel.

Alla har vi goda och dåliga sidor, ingen människa är perfekt. Men att bara se det onda, den dåliga sidan hos den andra och kritisera allt och alla hela tiden gör livet svårt för oss själva i första hand och inte för den vi ser negativt på. Då blir mycket av de problem vi har i våra relationer med andra, inget annat än det smutsiga kökets fönster som vi ser genom. 

Men vet du att när du pekar med ett finger mot en annan person, kommer tre av dina fingrar i din hand att peka tillbaka mot dig! Så nästa gång och när du ser någon annans brister tänk på dina egna fel och brister innan du kritiserar.        

Akta dig för att glömma dina egna misstag när du letar efter andras.

Det är helt enkelt så att så fort vi märker något som vi uppfattar konstigt hos andra så drar vi förhastade slutsatser om deras beteende.  Och av någon anledning,  utgör människor som vi inte känner  en viktig målgrupp när vi kritiserar andra.

 { Troende! Undvik i möjligaste mån att göra lösa antaganden [och förmoda det ena och det andra om varandra]; det kan ligga synd i sådana antaganden. Och spionera inte på varandra och tala inte illa om andra bakom deras rygg. [Eller] skulle någon av er vilja äta sin döde broders kött? Nej, den [tanken] skulle ni finna vämjelig! Och frukta Gud! I Sin barmhärtighet går Gud den ångerfulle till mötes! }

[Surat Al-Hudjurat, vers 12]

 

Må Allah förlåta oss och vara barmhärtig mot oss.

Vad ska du ta med dig i din säck till nästa liv?

 

Det var en gå ng en vis kung i ett avlägset land. En dag kallade kungen till sig hans tre ministrar. Han bad dem att ta en säck var och fylla den med frukt och grönsaker från slottets odlingar och trädgårdar. Kungen beordrade sina ministrar att inte be någon om hjälp med detta arbete.

Överraskade av kungens begäran, tog de tre ministrarna en säck var och gick ut till fruktträdgårdarna. Den första ministern ville behaga sin kung så mycket han kunde. Han plockade de bästa frukterna och grönsakerna och fyllde sin säck med dem. Den andra ministern var övertygad om att kungen inte ville ha eller behövde frukterna för sig själv.  Han trodde därför inte att kungen  skulle noggrant kontrollera vad som fanns i säcken.  Så han plockade och samlade in vad han kunde få tag på, utan att bry sig om frukterna var bra eller dåliga.  När det gäller den sista ministern, så trodde han inte heller att kungen ville ha frukterna och grönsakerna för sig själv så kungen skulle aldrig öppna säcken och kontrollera dess innehåll.  Med detta i åtanke, fyllde han sin väska med gräs, ogräs och trädblad.

Nästa dag skickade den vise kungen efter sina tre ministrar och han bad dem ta med sig sina säckar. När de kom in i slottet beordrade den  kungen genast sina soldater att arrestera ministrarna och sätta dem i fängelset.  Han gav soldaterna order om att låsa varje minister i en cell tillsammans med sin säck utan möjlighet att ha kontakt med någon, och utan varken mat eller dryck i tre månader.

När de tre månaderna var slut  var den första ministern fortfarande vid liv. Han levde under den tiden på de frukter och grönsaker som han omsorgsfullt hade samlat i sin säck. Den andra ministern levde ett hårt liv under de tre månaderna i fängelset genom att äta bara några goda frukter han hade samlat in och kasta bort de dåliga han hade slarvigt samlat.  När det gäller den tredje ministern, så dog han av svält innan den första månaden kom till sitt slut.

Lärdom som man kan dra av denna berättelse: För närvarande verkar det som om jag bor i en vacker fruktträdgård som kallas livet där jag är fri att plocka upp antingen bra eller dåliga gärningar.  Men när den dagen kommer då kungen av himlarna och jorden beordrar min själ att återvända och min kropp begränsas till en liten mörk grav; det enda som jag kommer att ha nytta av är mina goda gärningar jag samlat in under min livstid på jorden. Så i likhet med den första ministern ska jag alltid se till att samla så mycket goda gärningar som möjligt i min säck för den dag då inget annat kommer att vara till nytta .

Anta att idag är den första dagen i resten av ditt liv. Samla så många goda gärningar du kan till nästa liv. Ta tillvara den återstående delen av Ramadan och gör så mycket som du kan!