En 80 år gammal man satt på soffan i sitt hus tillsammans med sina 45- årige, högutbildade son. Plötsligt flög en kråka fram till deras fönster.
Fadern frågade sin son, ”Vad är det där ?”
Sonen svarade ”Det är en kråka”.
Efter några minuter frågade Fadern sin Son igen, ”Vad är det där ?”
Sonen sade ”Fader, jag sa just till dig” Det är en kråka ”.
Efter en liten stund, frågade den gamla fadern sin son återigen, ”vad är det där?”
Sonen började då bli otålig och man kunde höra en uns av irritation i sonens ton när han sa till sin far: ”Det är en kråka, en kråka”.
Efter en stund frågade fadern för fjärde gången, ”Vad är det där?”
Denna gång började sonen skrika åt sin fadern och gestikulerade vilt med händerna.
”Varför frågar du mig samma fråga om och om igen, även om jag har sagt svaret så många gånger?” ”Det är en kråka . Har du inte förstått det? ”
När fadern hörde detta,gick han till sitt rum och kom tillbaka med en gammal trasig dagbok, som han hade kvar sedan hans son föddes. Han öppnade en sida, och bad sin son att läsa den sidan.
Sonen tog emot dagboken och började läsa följande ord: –
”Idag när min lilla son, som nu är tre år, satt med mig i soffan,såg han att en kråka satt på fönstret. Min son frågade mig 23 gånger vad det var för något, och jag svarade honom alla 23 gånger att det var en kråka. Jag kramade honom kärleksfullt varje gång han frågade mig samma fråga om och om igen alla dessa 23 gånger. Det gjorde mig inte alls irriterad att han frågade så många gånger,utan jag kände snarare tillgivenhet för mitt oskyldiga barn ”.
Även om det lilla barnet hade frågat honom 23 gånger om kråkan, hade fadern inte ens känt en uns av irritation och svarat på samma fråga alla 23 gångerna. När fadern idag hade frågat sin son samma fråga 4 gånger, hade sonen blivit irriterad. Ånger sköljde då över sonen och han kastade sig i faderns famn och bad honom förlåta honom för den stora synd han begått mot sin fader.
Allah säger i koranen:
[4:36] TILLBE GUD och sätt ingenting, vad det än kan vara, vid Hans sida. Och visa godhet mot era föräldrar och nära anförvanter, mot de faderlösa och de behövande, mot grannen som står er nära och grannen som är främling, mot vännen vid er sida och mot vandringsmannen och mot dem som ni rättmätigt besitter. Gud älskar inte de högmodiga och skrytsamma
[31:14] Gud har anbefallt människan [att visa] godhet mot sina föräldrar; [hon bör tänka på att] modern har burit sitt barn genom det ena svaghetstillståndet efter det andra, [fött det] och ammat det under två år. Tacka Mig och dina föräldrar [och minns att] Jag är målet för er färd!
[46:15] VI HAR förmanat människan att visa godhet mot sina föräldrar. [Den blivande] modern bär sin börda med möda och med smärta föder hon – ja, [hennes möda] varar trettio månader, amningstiden [inbegripen] Och när människan vid det fyrtionde levnadsåret når sin fulla mognad, ber hon: ”Herre! Gör att jag [alltid] visar tacksamhet mot Dig för Dina välgärningar mot mig och mot mina föräldrar och att jag gör det goda och det rätta och allt det som Du ser med välbehag; och gör mina efterkommande till goda och rättrådiga människor! Jag är en av dem som har underkastat sig Din vilja och som [alltid] vänder åter till Dig i ånger.”
[17:23] Er Herre har befallt, att ni inte skall dyrka någon annan än Honom. Och [Han har anbefallt er] att visa godhet mot [era] föräldrar. Om en av dem eller båda uppnår hög ålder i din vård, var då inte otålig eller sträng mot dem, tillrättavisa dem inte, och tala alltid hövligt och vänligt till dem.
De troendes trädgård 