En skröplig gammal man gick för att leva med sin son,hans fru och deras fyråriga son. Den gamle mannens händer darrade, hans syn var suddig, och han hade svårt för att gå.
Familjen åt alltid middag tillsammans vid bordet. Men den gamla mannens darrande händer och sviktande syn gjorde det svårt för honom att äta. Ärtor rullade ner på golvet, han spillde mjölk och smutsade ner duken som låg på bordet. Sonen och hans fru blev irriterade på röran. ” Vi måste göra något”, sa sonen. ”Jag har fått nog av all spilld mjölk, smutsig duk, och mat på golvet”.
Så man och hustru satte ett litet bord i hörnet. Där åt farfar ensam medan resten av familjen njöt av middagen tillsammans. Eftersom farfar hade tagit sönder en tallrik eller två, serverades hans mat i en träskål.
När familjen tittade åt farfars håll, hade han ofta tårar i ögonen där han satt alldeles ensam. Ändå var de enda ord paret hade för honom skarpa tillrättavisningar när han tappade en gaffel eller spillde mat.
Barnet såg det hela i tysthet. En kväll före maten, märkte fadern att hans son lekte med några träbitar på golvet.
Han frågade försiktigt sonen, ”Vad gör du?”
Pojken svarade: ”O, jag gör en liten skål för dig och mamma att äta er mat i när jag blir stor och ni blir gamla.”
Den lille log och gick tillbaka till arbetet.
Orden gjorde föräldrarna helt mållösa och tårarna började strömma ner för deras kinder. Även om inga ord sades, visste båda vad som måste göras. Den kvällen tog sonen sin pappas hand och försiktigt ledde honom tillbaka till familjebordet.Från och med den dagen åt han varje måltid med familjen. Och av någon anledning verkade varken make eller maka bry sig då en gaffel tappades, mjölk spilldes, eller om duken blev smutsig.
Allah nämner i sura Al Isra 17:23-24
وَقَضَى رَبُّكَ أَلاَّ تَعْبُدُواْ إِلاَّ إِيَّاهُ وَبِالْوَالِدَيْنِ إِحْسَانًا إِمَّا يَبْلُغَنَّ عِندَكَ الْكِبَرَ أَحَدُهُمَا أَوْ كِلاَهُمَا فَلاَ تَقُل لَّهُمَآ أُفٍّ وَلاَ تَنْهَرْهُمَا وَقُل لَّهُمَا قَوْلاً كَرِيمًا
[17:23]Er Herre har befallt, att ni inte skall dyrka någon annan än Honom. Och [Han har anbefallt er] att visa godhet mot [era] föräldrar. Om en av dem eller båda uppnår hög ålder i din vård, var då inte otålig eller sträng mot dem, tillrättavisa dem inte, och tala alltid hövligt och vänligt till dem.
وَاخْفِضْ لَهُمَا جَنَاحَ الذُّلِّ مِنَ الرَّحْمَةِ وَقُل رَّبِّ ارْحَمْهُمَا كَمَا رَبَّيَانِي صَغِيرًا
17:24]Och sänk ödmjukt [ömhetens] vinge över dem och be: ”Herre! När jag var liten vårdade och fostrade de mig [med kärlek]; förbarma Dig [nu] i Din nåd över dem!”
De troendes trädgård 
Assalamo Alaykum
Mycket fin berättelse, tack
lärde mig mycket av den.
wasslam