Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2011

Äppelträdet

För länge sedan fanns det ett stort äppelträd. En liten pojke älskade att leka runt det varje dag. Han klättrade till trädtoppen, åt äpplena och tog sedan en tupplur i skuggan av trädet. Han älskade trädet och trädet älskade att leka med honom.

Tiden gick, den lilla pojken växte och han slutade att leka runt trädet varje dag.

En dag kom pojken tillbaka till trädet och såg ledsen ut.

”Kom och lek med mig”, bad trädet.

”Jag är inte längre ett barn, jag vill inte leka mer”, svarade pojken.

”Jag vill ha leksaker. Jag behöver pengar för att köpa dem.”

”Jag har inga pengar, men du kan plocka mina äpplen och sälja dem”,svarade äppelträdet.”Så kommer du att ha pengar.”

Pojken log förtjust och började genast att plocka alla äpplen och gick glatt därifrån.

Pojken kom inte tillbaka efter att han plockat äpplena och trädet saknade honom fruktansvärt mycket.

En dag återvände pojken som nu var förvandlats till en man.

”Kom och lek med mig” sa trädet.
”Jag har inte tid att leka,svarade mannen.”Jag måste jobba för min familj. Vi behöver ett hus som skydd. Kan du hjälpa mig?”

”Inte har jag något hus,svarade trädet. Men du kan hugga av mina grenar att bygga ditt hus”. Så mannen kapade av alla grenar och gick lyckligt därifrån. Trädet var så glad att se honom lycklig men mannen kom inte tillbaka.

Trädet var återigen ensam och ledsen.

En varm sommardag, återvände mannen och trädet blev glad.

”Kom och lek med mig!” sa trädet.

”Jag börjar bli gammal. Jag vill segla och se världen innan jag dör,kan du ge mig en båt?” bad mannen.

”Använd min stam för att bygga din båt. Du kan segla långt bort och vara lycklig.”

Så mannen högg ner stammen för att tillverka sin båt. Han seglade bort och  dök inte upp under en lång tid.

Slutligen, efter många år kom mannen återigen till trädet. ”Tyvärr, min pojke,sade trädet.” Men jag har inte något mer att ge dig. Inga äpplen kvar”, sa trädet.

”Inga problem, jag har inga tänder att bita”svarade mannen.

”Inga fler grenar för dig att klättra på”.

”Jag är för gammal för det nu” svarade mannen.

”Jag kan verkligen inte ge dig något, det enda som är kvar är mina döda rötter,” sa trädet gråtande.

”Jag behöver inte mycket nu, bara en plats att vila. Jag är trött efter alla dessa år,”svarade mannen.

”Bra! Gamla trädrötter är det bästa stället att luta sig tillbaka mot och vila, kom och sätt dig här hos mig,bad trädet.

Mannen satte sig ner och trädet var glad och log med tårarna i halsen.

***********************************************************************************************************************

Äppelträdet är som våra föräldrar. När vi var små, älskade vi att leka med dem. När vi växer upp, lämnar vi dem, och kommer bara tillbaka då vi behöver någonting eller när vi hamnat i trubbel.

Oavsett vad, kommer föräldrarna alltid att finnas där och ge allt de bara kan för att göra dig lycklig.

Du kanske tycker att pojken är elak mot äppelträdet, men det är hur vi alla behandlar våra föräldrar. Vi tar dem för givna, vi  uppskattar inte allt de gör för oss, förrän det är för sent.

Må Allah förlåta oss för våra brister och leda oss till den rätta vägen.

[4:36]وَاعْبُدُواْ اللّهَ وَلاَ تُشْرِكُواْ بِهِ شَيْئًا وَبِالْوَالِدَيْنِ إِحْسَانًا وَبِذِي الْقُرْبَى وَالْيَتَامَى وَالْمَسَاكِينِ وَالْجَارِ ذِي الْقُرْبَى وَالْجَارِ الْجُنُبِ وَالصَّاحِبِ بِالجَنبِ وَابْنِ السَّبِيلِ وَمَا مَلَكَتْ أَيْمَانُكُمْ إِنَّ اللّهَ لاَ يُحِبُّ مَن كَانَ مُخْتَالاً فَخُورًا

[4:36] TILLBE GUD och sätt ingenting, vad det än kan vara, vid Hans sida. Och visa godhet mot era föräldrar och nära anförvanter, mot de faderlösa och de behövande, mot grannen som står er nära och grannen som är främling, mot vännen vid er sida och mot vandringsmannen och mot dem som ni rättmätigt besitter. Gud älskar inte de högmodiga och skrytsamma

Annonser

Read Full Post »

Eid Mubarak

Gardenofbeliever vill med anledning av högtiden Eid Al-fitr önska alla

er läsare en välsignad högtid fylld med glädje och lycka.

Må Allah acceptera vår fasta,våra böner och dua!

Taqabbal Allahu minna wa minkum

EID MUBARAK!!

Read Full Post »

 

En skröplig gammal man gick för att leva med sin son,hans fru och deras fyråriga son. Den gamle mannens händer darrade, hans syn var suddig, och han hade svårt för att gå.

Familjen åt alltid middag tillsammans vid bordet. Men den gamla mannens darrande händer och sviktande syn gjorde det svårt för honom att äta. Ärtor rullade ner på golvet, han spillde mjölk och smutsade ner duken som låg på bordet. Sonen och hans fru blev irriterade på röran. ” Vi måste göra något”, sa sonen. ”Jag har fått nog av all spilld mjölk, smutsig duk, och mat på golvet”.

Så man och hustru satte ett litet bord i hörnet. Där åt farfar ensam medan resten av familjen njöt av middagen tillsammans. Eftersom farfar hade tagit sönder en tallrik eller två,  serverades hans mat i en träskål.

När familjen tittade åt farfars håll, hade han ofta tårar i ögonen där han satt alldeles ensam. Ändå var de enda ord paret hade för honom skarpa tillrättavisningar när han tappade en gaffel eller spillde mat.

Barnet såg det hela i tysthet. En kväll före maten, märkte fadern att hans son lekte med några träbitar på golvet.

Han frågade försiktigt sonen, ”Vad gör du?”

Pojken svarade: ”O, jag gör en liten skål för dig och mamma att äta er mat i när jag blir stor och ni blir gamla.”

Den lille log och gick tillbaka till arbetet.

Orden gjorde föräldrarna helt mållösa och tårarna började strömma ner för deras kinder. Även om inga ord sades, visste båda vad som måste göras. Den kvällen tog sonen sin pappas hand och försiktigt ledde honom tillbaka till familjebordet.Från och med den dagen åt han varje måltid med familjen. Och av någon anledning verkade varken make eller maka bry sig då en gaffel tappades, mjölk spilldes, eller om duken blev smutsig.

 

Allah nämner i sura Al Isra 17:23-24

وَقَضَى رَبُّكَ أَلاَّ تَعْبُدُواْ إِلاَّ إِيَّاهُ وَبِالْوَالِدَيْنِ إِحْسَانًا إِمَّا يَبْلُغَنَّ عِندَكَ الْكِبَرَ أَحَدُهُمَا أَوْ كِلاَهُمَا فَلاَ تَقُل لَّهُمَآ أُفٍّ وَلاَ تَنْهَرْهُمَا وَقُل لَّهُمَا قَوْلاً كَرِيمًا

[17:23]Er Herre har befallt, att ni inte skall dyrka någon annan än Honom. Och [Han har anbefallt er] att visa godhet mot [era] föräldrar. Om en av dem eller båda uppnår hög ålder i din vård, var då inte otålig eller sträng mot dem, tillrättavisa dem inte, och tala alltid hövligt och vänligt till dem.

وَاخْفِضْ لَهُمَا جَنَاحَ الذُّلِّ مِنَ الرَّحْمَةِ وَقُل رَّبِّ ارْحَمْهُمَا كَمَا رَبَّيَانِي صَغِيرًا

17:24]Och sänk ödmjukt [ömhetens] vinge över dem och be: ”Herre! När jag var liten vårdade och fostrade de mig [med kärlek]; förbarma Dig [nu] i Din nåd över dem!”

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: