Fyra årstider av ett träd
Det var en man som hade fyra söner. Han ville att hans söner skulle lära sig att inte döma saker för snabbt. Så han skickade dem på var sitt uppdrag. De fick gå och titta på ett päronträd som låg en bra bit bort.
Äldsta sonen gick på vintern, den andra på våren, den tredje på sommaren och den yngste sonen på hösten. När de alla hade gått och kommit tillbaka, kallade pappan dem tillsammans för att beskriva vad de hade sett. Den äldsta sonen sa att trädet var fult, grenarna böjda och vridna. Andra sonen sade att han sett ett träd som var täckt med gröna knoppar och trädet var hoppingivande. Den tredje sonen höll inte med, han tyckte att trädet hade blommor som luktade så gott och som såg så vackert ut och det var den mest graciösa sak han någonsin sett. Den sista sonen höll inte med de andra, han sa att trädet var moget och bar många frukter och att det var fullt av liv.
Mannen förklarade då för sina söner att de alla hade rätt, eftersom de bara hade sett en årstid var i trädets liv. Han berättade då för dem att man inte kan döma ett träd efter bara en årstid/säsong, eller döma en person, eller en sak efter en första blick eller träff.
Man kan bara döma när man har sett alla sidorna och inte bara en sida hos en person.
