Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 10 november, 2009

Frukten av Gudsfruktan(2)

Äpplet

Äpple

Det berättas att under det första Hijri- århundradet fanns en gudfruktig ung man som ägnade sig åt studier på heltid, men han var fattig ..

En dag var han hungrig och gick ut för att hitta något att äta, han gick förbi en fruktträdgård, som var fylld med äppelträd.
En gren till ett av äppelträden hade böjt sig utåt över staketet. Han såg ett äpple hängande på grenen och tänkte äta detta äpple för att stilla sin hunger. Ingen ser mig, tänkte han, och det kommer ju inte heller att påverka eller minska frukterna i trädgården, sade han till sig själv. Det är ju bara ett äpple… Han plockade äpplet och åt upp det.

När han återvände till sitt hem började han ångra det han gjorde och plågades av ångest och samveteskval. Hur kunde jag äta det äpplet, det var ju någon annans egendom, inte min, sade han inom sig. Och han åt det utan att be dess ägare om tillstånd?!

Dagen efter gick han och letade efter ägaren till trädgården tills han hittade honom. Då sade den unga mannen till honom: Igår drabbades jag av en stor hunger och åt ett äpple från din trädgård utan din kännedom och jag är här nu för att be dig om att förlåta mig. Mannen sade: Jag kommer inte att förlåta dig och på domens dag kommer jag att kräva min rätt av dig.

 

Den unga mannen blev rädd och började gråta. Han bad gång på gång mannen att förlåta honom, och sade till honom:

Jag är redo att göra vad du vill av mig bara att du förlåter mig. Men mannen var bestämd och ville inte förlåta honom och lämnade honom och gick in i sitt hus. Den unga mannen följde honom och fortsatte sin bedjan men mannen var bestämd i sin vägran att förlåta honom.  
Han stannade vid mannens hem, och när mannen kom ut lite senare såg han den unga mannen fortfarande stående utanför huset med tårar i ögonen.

Den unge mannen sade då till trädgårdens ägare: jag är redo att arbeta som bonde i din trädgård utan lön för resten av mitt liv eller göra det du vill att jag ska göra, men att du bara förlåter mig …

Trädgårdens ägare funderade nu en stund, och sedan sade: Min son, jag är nu redo att förlåta dig men på ett villkor. Den unga mannen hurrade av glädje och frågade: Vad har du för villkor?

Mannen sade: villkoret är att du gifter dig med min dotter!

Och han fortsatte: men min dotter är blind, döv och stum, och hon är dessutom förlamad och kan inte gå. Jag har länge letat efter en man som jag kan lita på och som accepterar henne som hon är. Accepterar du nu mitt villkor är jag beredd att förlåta dig. Den unga mannen fick en chock av detta hårda villkor och började tänka på den knipa som han hade hamnat i. kan han leva med en kvinna med alla dessa sjukdomar, särskilt som han fortfarande är i början av livet?

Hur kan hon ta hand om hemmet och familjen med dessa funktionshinder?

Men han sade till själv säger: Om jag har tålamod med henne i detta liv, så kan jag bli av med problemet med äpplet!

Han gick sedan till trädgårdens ägare och sade till honom: Jag har bestämt mig att acceptera ditt villkor och gifter mig med din dotter. Jag ber Allah att belöna mig efter min avsikt och kompensera mig med något bättre.

Då sade trädgårdens ägare: Nästa torsdag har vi då din bröllopsfest i huset.

När det var torsdag kom den unga mannen motvilligt med långsamma steg, han drog fötterna efter sig som om han var på väg till en sorgehögtid.. inte som en man som är på väg till sitt bröllop.

Efter vigseln hade flickans far ett samtal med honom och sedan sade han: Min son! Nu kan du gå in till din fru, må Allah välsigna er och ert liv tillsammans och göra så att ni får det bästa livet tillsammans ..

Mannen tog då hans hand och tog honom till det rum där hans dotter finns. När han öppnade dörren trodde han inte sina ögon. Han såg en kvinna som var vackrare än månen, tänkte han. När hon såg honom reste hon sig och kom fram till honom. Han blev chockad av se att hon kunde gå. Han tittade på henne och tänkte: vilken skönhet… och hennes långa hår som ligger över axlarna som silke… Hon sade: Assalamu alaikum. Han blev ännu mer förvånad: Hon ser också! Och pratar dessutom. Men varför sade hennes pappa allt det där om henne?

 

 När hon såg hur förvånad han hade blivit och förstod vilka tankar som snurrade i hans huvud sade hon till honom: Min pappa sade att jag var blind eftersom jag inte låter mina ögon se något som är haraam (otillåtet enligt islam), och han sade att jag var stum eftersom jag aldrig säger något som är haraam och döv eftersom jag inte lyssnar på något som är haraam. Och Han sade att jag är förlamad och inte kunde gå eftersom jag aldrig tar ett steg mot något som är haraam.

 Hon fortsatte: Jag är enda barnet till min pappa och han har letat efter en rättfärdig man för mig och när du kom till min pappa och bad honom förlåta dig för ett äpple, sade min far då: den som är rädd för att ha ätit ett äpple kommer att frukta Allah i hans liv som make till min dotter och kommer att bli rädd om henne.

 Jag gratulerar både mig själv och min pappa att ha dig som min man.

 Ett år senare födde denna unga hustru en pojke. Vet ni vem som var denna pojke och vad han blev senare? Han var en av de stora män som vår umma har haft..
Han var imam Abu Hanifa som vi alla känner till.

Allah den upphöjde säger i surat Attalaq (skilsmässan):

Och för den som fruktar Allah visar Allah en utväg ur (svårigheter) och ger honom uppehälle på ett sätt som han inte kan förutse

[Surah At-Talaq: 2-3]

 (وَمَن يَتَّقِ اللَّهَ يَجْعَل لَّهُ مَخْرَجًا وَيَرْزُقْهُ مِنْ حَيْثُ لَا يَحْتَسِبُ)

 

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: