Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for november, 2009

EID MUBARAK!

Read Full Post »

Årets bästa dag-Arafadagen

Profeten säger i en hadith, återberättad av Imam muslim,

”att fasta under Arafas dag, belönas av Allah genom att det föregående samt det kommande årets synder förlåts”.

Glöm inte att fasta imorgon,för Arafa dagen är den bästa av alla årets dagar hos Allah(swt).

Read Full Post »

Frukten av Gudsfruktan(3)

Mjölken

milk

Abdullah ibn Zayd ibn Aslam, berättade från sin far, från hans farfar, som sade:

”Jag följde med Umar ibn al-Khattab i hans nattliga inspektionsrunda i Medina när han kände sig trött så lutade han sig mot en vägg (för att vila).  Det var mitt i natten, och (vi hörde) en kvinna (inifrån huset bredvid) säga till sin dotter:

”Gå upp, min dotter och blanda mjölken med vatten.

Flickan sade: ”Moder, har ni inte hört dekretet av Amir al-Mu’minin (de troendes ledare) idag? ”

Modern sade: ”Vad var det ?

Flickan sade:” Han lät någon att tillkännage i hög röst att mjölk inte ska blandas med vatten. ”

Modern sade då: ”Stig upp och blanda mjölken med vatten, du är på ett ställe där Umar inte kan se dig.”  

Flickan sade då till sin mor:  ”Men hur kan jag lyda Honom (Allah) offentligt och vara olydig mot Honom privat?”

Umar hörde detta och sade till mig:” Aslam, gå till det huset och se vem denna flicka är, och vem det var hon talade med, och om hon är gift.”

Så jag gick till det huset och fick veta att flickan var ogift, den andra kvinnan var hennes mor och ingen av dem hade en man.

Jag kom tillbaka till Umar och berättade vad jag hade fått reda på. Då samlade han sina söner och sade till dem:  ”Vill någon av er gifta sig, så jag kan ordna det?  Hade jag själv önskan att gifta mig så skulle jag ha varit den första att gifta mig med denna unga kvinna .”

Abdullah sade:” Jag har en fru.” 

Abd al-Rahman sa:” Jag har en fru.”

Asim sa:” Jag har ingen fru, så låt mig gifta mig med henne”.  

Umar ordnade så att han gifte sig med henne. Hon gav honom en dotter, som växte upp och blev mamma till Umar ibn AbdulAziz (Må Allah vara nöjd med dem).

Umar ibn AbdulAziz var en av de umayyadiska kaliferna. Han räknas av många som den femte kalifen av de fyra rätt vägledda kaliferna, Abu Bakr, Umar, Osman och Ali (Må Allah vara nöjd med dem) för den rättvisa som var känd för.

Tänk, vilken känsla av medvetenhet som islam hade implanterat i hjärtat på denna unga kvinna.  Hon var rättfärdig och uppriktig i alla sina handlingar, både offentligt och privat, eftersom hon trodde att Allah (SWT) var med henne hela tiden och att Han såg och hörde allt.

Detta är sann tro, och dessa är effekterna av denna tro, som hjälpte henne att uppnå denna höga nivå av taqwa (Gudsfruktan). En av de omedelbara belöningar som Allah (SWT) skänkte henne var detta välsignade äktenskap, vars frukt var den femte  rätt vägledda Kalifen, Umar ibn AbdulAziz ( Må Allah vara nöjd med honom). 

Aqidan (tron) i denna sanna muslimska kvinna är ren och klar, inte angripen av någon fläck av okunnighet, illusion eller vidskepelse.  Denna Aqida bygger på tron på Allah (SWT) den Ende, den Högste, den Evige, som kan göra allt, som har kontroll över hela universum, och till Honom måste alla återvända.

{Säg: ”Vem är Herren över de sju himlarna och Herren till härlighetens och allmaktens tron?” De kommer att svara: ”Allah.” Säg: ”Fruktar ni [Honom] inte?}  Koranen [23:86-87]

 {Trodde ni att Vi skapade er för nöjes skull och att ni inte skulle föras tillbaka till Oss?}Koranen [23:115]

En sådan tro ökade denna muslimska kvinnas karaktär i styrka, förståelse och mognad, så att hon kunde förstå detta jordiska liv som det verkligen är, nämligen en plats för testning vars resultat kommer att ses på den dag som säkert kommer.

Read Full Post »

Frukten av Gudsfruktan(2)

Äpplet

Äpple

Det berättas att under det första Hijri- århundradet fanns en gudfruktig ung man som ägnade sig åt studier på heltid, men han var fattig ..

En dag var han hungrig och gick ut för att hitta något att äta, han gick förbi en fruktträdgård, som var fylld med äppelträd.
En gren till ett av äppelträden hade böjt sig utåt över staketet. Han såg ett äpple hängande på grenen och tänkte äta detta äpple för att stilla sin hunger. Ingen ser mig, tänkte han, och det kommer ju inte heller att påverka eller minska frukterna i trädgården, sade han till sig själv. Det är ju bara ett äpple… Han plockade äpplet och åt upp det.

När han återvände till sitt hem började han ångra det han gjorde och plågades av ångest och samveteskval. Hur kunde jag äta det äpplet, det var ju någon annans egendom, inte min, sade han inom sig. Och han åt det utan att be dess ägare om tillstånd?!

Dagen efter gick han och letade efter ägaren till trädgården tills han hittade honom. Då sade den unga mannen till honom: Igår drabbades jag av en stor hunger och åt ett äpple från din trädgård utan din kännedom och jag är här nu för att be dig om att förlåta mig. Mannen sade: Jag kommer inte att förlåta dig och på domens dag kommer jag att kräva min rätt av dig.

 

Den unga mannen blev rädd och började gråta. Han bad gång på gång mannen att förlåta honom, och sade till honom:

Jag är redo att göra vad du vill av mig bara att du förlåter mig. Men mannen var bestämd och ville inte förlåta honom och lämnade honom och gick in i sitt hus. Den unga mannen följde honom och fortsatte sin bedjan men mannen var bestämd i sin vägran att förlåta honom.  
Han stannade vid mannens hem, och när mannen kom ut lite senare såg han den unga mannen fortfarande stående utanför huset med tårar i ögonen.

Den unge mannen sade då till trädgårdens ägare: jag är redo att arbeta som bonde i din trädgård utan lön för resten av mitt liv eller göra det du vill att jag ska göra, men att du bara förlåter mig …

Trädgårdens ägare funderade nu en stund, och sedan sade: Min son, jag är nu redo att förlåta dig men på ett villkor. Den unga mannen hurrade av glädje och frågade: Vad har du för villkor?

Mannen sade: villkoret är att du gifter dig med min dotter!

Och han fortsatte: men min dotter är blind, döv och stum, och hon är dessutom förlamad och kan inte gå. Jag har länge letat efter en man som jag kan lita på och som accepterar henne som hon är. Accepterar du nu mitt villkor är jag beredd att förlåta dig. Den unga mannen fick en chock av detta hårda villkor och började tänka på den knipa som han hade hamnat i. kan han leva med en kvinna med alla dessa sjukdomar, särskilt som han fortfarande är i början av livet?

Hur kan hon ta hand om hemmet och familjen med dessa funktionshinder?

Men han sade till själv säger: Om jag har tålamod med henne i detta liv, så kan jag bli av med problemet med äpplet!

Han gick sedan till trädgårdens ägare och sade till honom: Jag har bestämt mig att acceptera ditt villkor och gifter mig med din dotter. Jag ber Allah att belöna mig efter min avsikt och kompensera mig med något bättre.

Då sade trädgårdens ägare: Nästa torsdag har vi då din bröllopsfest i huset.

När det var torsdag kom den unga mannen motvilligt med långsamma steg, han drog fötterna efter sig som om han var på väg till en sorgehögtid.. inte som en man som är på väg till sitt bröllop.

Efter vigseln hade flickans far ett samtal med honom och sedan sade han: Min son! Nu kan du gå in till din fru, må Allah välsigna er och ert liv tillsammans och göra så att ni får det bästa livet tillsammans ..

Mannen tog då hans hand och tog honom till det rum där hans dotter finns. När han öppnade dörren trodde han inte sina ögon. Han såg en kvinna som var vackrare än månen, tänkte han. När hon såg honom reste hon sig och kom fram till honom. Han blev chockad av se att hon kunde gå. Han tittade på henne och tänkte: vilken skönhet… och hennes långa hår som ligger över axlarna som silke… Hon sade: Assalamu alaikum. Han blev ännu mer förvånad: Hon ser också! Och pratar dessutom. Men varför sade hennes pappa allt det där om henne?

 

 När hon såg hur förvånad han hade blivit och förstod vilka tankar som snurrade i hans huvud sade hon till honom: Min pappa sade att jag var blind eftersom jag inte låter mina ögon se något som är haraam (otillåtet enligt islam), och han sade att jag var stum eftersom jag aldrig säger något som är haraam och döv eftersom jag inte lyssnar på något som är haraam. Och Han sade att jag är förlamad och inte kunde gå eftersom jag aldrig tar ett steg mot något som är haraam.

 Hon fortsatte: Jag är enda barnet till min pappa och han har letat efter en rättfärdig man för mig och när du kom till min pappa och bad honom förlåta dig för ett äpple, sade min far då: den som är rädd för att ha ätit ett äpple kommer att frukta Allah i hans liv som make till min dotter och kommer att bli rädd om henne.

 Jag gratulerar både mig själv och min pappa att ha dig som min man.

 Ett år senare födde denna unga hustru en pojke. Vet ni vem som var denna pojke och vad han blev senare? Han var en av de stora män som vår umma har haft..
Han var imam Abu Hanifa som vi alla känner till.

Allah den upphöjde säger i surat Attalaq (skilsmässan):

Och för den som fruktar Allah visar Allah en utväg ur (svårigheter) och ger honom uppehälle på ett sätt som han inte kan förutse

[Surah At-Talaq: 2-3]

 (وَمَن يَتَّقِ اللَّهَ يَجْعَل لَّهُ مَخْرَجًا وَيَرْزُقْهُ مِنْ حَيْثُ لَا يَحْتَسِبُ)

 

Read Full Post »

Frukten av Gudsfruktan(1)

Granatäpplet

granatapple

En gång i tiden blev vakten i en trädgård tillfrågad av ägaren till trädgården för att gå och plocka ett granatäpple åt honom som smakar sött.
Vakten gick iväg och kom tillbaka med ett som sedan visade sig vara surt. Trädgårdens ägare blev arg på sin vakt och sa: ”detta var surt, jag vill ha ett sött granatäpple! ”

Vakten går återigen och kommer tillbaka med ett annat granatäpple som visar sig vara surt, igen.

 Detta scenario upprepar sig tre gånger varefter trädgårdsägaren säger besviket till vakten:

”du har vaktat min trädgård i ett helt år nu. Kan du fortfarande inte skilja på ett surt och sött granatäpple? ”

Vakten svarar:

 ”när du anställde mig, bad du mig att vakta dina frukter, men du gav mig inte tillåtelse att smaka dem … hur kan du då förvänta dig att jag vet hur de smakar?”

 Ägaren till trädgården blev förvånad av denna enkla människas beteende och hans pålitlighet, och erbjöd honom att gifta sig med hans dotter, och vakten accepterade det med glädje.

 Vet du vad frukten av detta äktenskap blev?

Jo, den ärliga mannen och hans hustru fick en son som växte upp och blev ingen annan  än den stora tabi’i (*) Abdullah ibn al-Mubarak, en av de första akademiker denna Ummah har haft och som var känd för sin kunskap, Fiqh, litteratur, grammatik, språk, zuhd, vältalighet, poesi  och mod.

 

(*) Tabi’i :  andra generationens muslimer som följde efter sahaba.

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: