För länge sedan fanns det ett stort äppelträd. En liten pojke älskade att leka runt det varje dag. Han klättrade till trädtoppen, åt äpplena och tog sedan en tupplur i skuggan av trädet. Han älskade trädet och trädet älskade att leka med honom.
Tiden gick, den lilla pojken växte och han slutade att leka runt trädet varje dag.
En dag kom pojken tillbaka till trädet och såg ledsen ut.
”Kom och lek med mig”, bad trädet.
”Jag är inte längre ett barn, jag vill inte leka mer”, svarade pojken.
”Jag vill ha leksaker. Jag behöver pengar för att köpa dem.”
”Jag har inga pengar, men du kan plocka mina äpplen och sälja dem”,svarade äppelträdet.”Så kommer du att ha pengar.”
Pojken log förtjust och började genast att plocka alla äpplen och gick glatt därifrån.
Pojken kom inte tillbaka efter att han plockat äpplena och trädet saknade honom fruktansvärt mycket.
En dag återvände pojken som nu var förvandlats till en man.
”Kom och lek med mig” sa trädet.
”Jag har inte tid att leka,svarade mannen.”Jag måste jobba för min familj. Vi behöver ett hus som skydd. Kan du hjälpa mig?”
”Inte har jag något hus,svarade trädet. Men du kan hugga av mina grenar att bygga ditt hus”. Så mannen kapade av alla grenar och gick lyckligt därifrån. Trädet var så glad att se honom lycklig men mannen kom inte tillbaka.
Trädet var återigen ensam och ledsen.
En varm sommardag, återvände mannen och trädet blev glad.
”Kom och lek med mig!” sa trädet.
”Jag börjar bli gammal. Jag vill segla och se världen innan jag dör,kan du ge mig en båt?” bad mannen.
”Använd min stam för att bygga din båt. Du kan segla långt bort och vara lycklig.”
Så mannen högg ner stammen för att tillverka sin båt. Han seglade bort och dök inte upp under en lång tid.
Slutligen, efter många år kom mannen återigen till trädet. ”Tyvärr, min pojke,sade trädet.” Men jag har inte något mer att ge dig. Inga äpplen kvar”, sa trädet.
”Inga problem, jag har inga tänder att bita”svarade mannen.
”Inga fler grenar för dig att klättra på”.
”Jag är för gammal för det nu” svarade mannen.
”Jag kan verkligen inte ge dig något, det enda som är kvar är mina döda rötter,” sa trädet gråtande.
”Jag behöver inte mycket nu, bara en plats att vila. Jag är trött efter alla dessa år,”svarade mannen.
”Bra! Gamla trädrötter är det bästa stället att luta sig tillbaka mot och vila, kom och sätt dig här hos mig,bad trädet.
Mannen satte sig ner och trädet var glad och log med tårarna i halsen.
***********************************************************************************************************************
Äppelträdet är som våra föräldrar. När vi var små, älskade vi att leka med dem. När vi växer upp, lämnar vi dem, och kommer bara tillbaka då vi behöver någonting eller när vi hamnat i trubbel.
Oavsett vad, kommer föräldrarna alltid att finnas där och ge allt de bara kan för att göra dig lycklig.
Du kanske tycker att pojken är elak mot äppelträdet, men det är hur vi alla behandlar våra föräldrar. Vi tar dem för givna, vi uppskattar inte allt de gör för oss, förrän det är för sent.
Må Allah förlåta oss för våra brister och leda oss till den rätta vägen.
[4:36]وَاعْبُدُواْ اللّهَ وَلاَ تُشْرِكُواْ بِهِ شَيْئًا وَبِالْوَالِدَيْنِ إِحْسَانًا وَبِذِي الْقُرْبَى وَالْيَتَامَى وَالْمَسَاكِينِ وَالْجَارِ ذِي الْقُرْبَى وَالْجَارِ الْجُنُبِ وَالصَّاحِبِ بِالجَنبِ وَابْنِ السَّبِيلِ وَمَا مَلَكَتْ أَيْمَانُكُمْ إِنَّ اللّهَ لاَ يُحِبُّ مَن كَانَ مُخْتَالاً فَخُورًا
[4:36] TILLBE GUD och sätt ingenting, vad det än kan vara, vid Hans sida. Och visa godhet mot era föräldrar och nära anförvanter, mot de faderlösa och de behövande, mot grannen som står er nära och grannen som är främling, mot vännen vid er sida och mot vandringsmannen och mot dem som ni rättmätigt besitter. Gud älskar inte de högmodiga och skrytsamma
